2

Recension: ”27 sekundmeter, snö” av Kjerstin Göransson-Ljungman

Posted by admin on 4 september, 2016 in Bokrecension, Deckare, Filmatisering, Klassikerprojektet, TV

För det allra mesta läser jag böcker som är helt nyutgivna, i egenskap av recensent, eller berättelser som är på väg att bli utgivna, i min firma Spyglass Text där jag arbetar som bokredaktör, lektör och språkkonsult. Därför är det extra roligt att ibland läsa en deckarklassiker med ordentligt antal år på nacken.

27 sekundmeter snö27 sekundmeter, snö går numera bara att köpa på Bokbörsen.se och antikvariat. Icke desto mindre är det en svensk deckarklassiker som kom ut samma år som Borta med vinden filmatiserades. Det säger något om hur gammal den faktiskt är. På sin tid fick både boken och författaren Kjerstin Göransson-Ljungman mycket uppmärksamhet och 2005 kom en svensk filmatisering med bland annat Jacob Ericksson i rollbesättningen. Filmen ska naturligtvis ses, trots att den fått blygsamt betyg på IMDb.

Det som lockade mig först var dels att det faktiskt är en klassiker, dels den underbara titeln. När jag väl började läsa visade det sig att den dessutom säger så mycket om boken och dess stämning som jag hoppats. En samling människor, egentligen främlingar inför varandra, följer med en guide på en tur med långskidor i fjällen. Tanken är bara att övernatta i den spartanska fjällstugan på bergets topp, men besöket blir betydligt längre än sällskapet tänkt sig. Redan första natten hittas en av dem mördad – och eftersom stormen utanför fått snön att täcka både fönster och ytterdörr kan den skyldiga personen bara finnas bland dem…

27 sekund, filmDetta är ett typiskt exempel på slutet rum-mysterium: ingen kan komma in eller ut, därmed måste mördaren finnas i de egna leden. Utöver den givna klaustrofobin som i alla fall jag hade drabbats av i en liknande situation, är detta en ganska obehaglig tanke. Lägg till ett charmigt persongalleri och en suggestiv stämning och du har en riktigt angenäm lässtund framför dig.

Men egentligen tycker jag att det är just stämningen som är bokens främsta styrka. Den yrande snön, stormen som tjuter kring husknuten, elden som sprakar i kaminen… Jag anade faktiskt mördarens identitet, även om det var långt ifrån givet. En del detaljer i själva gåtan kändes också lite ”inslängda i slutet”, något jag har extra svårt för. Vissa saker hade nog inte fått passera om författaren levt idag. Men men, det är faktiskt detaljer. Jag kommer att minnas stämningen och låta boken stå kvar i bokhyllan bland alla mina andra deckarklassiker. Inget toppbetyg, men fyra bloddroppar blir det absolut!

Kriss på Spyglass Text

blodblodblodblod

Etiketter:, , , , , , , , ,

2 Comments

  • jspr skriver:

    Det här är en av mina favoriter bland äldre svenska deckare, faktiskt. Man får leva med att fransmannen är exotisk och det norska paret hurtiga. Filmatiseringen minns jag som lite tafflig, och som vanligt hade de ändrat på saker som inte alls behövde ändras. Men den klaustrofobiska stämningen kommer jag ihåg, så den hade de lyckats med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>