4

Recension: ”Granne med döden” av Alex Marwood

Posted by admin on 4 april, 2015 in Bokrecension, Deckare

Dags för lite ”påskekrim”, enligt norsk deckartradition! Eftersom jag tyckte så mycket om Onda flickor av Alex Marwood, hade jag ganska höga förväntningar på hennes andra fristående deckare Granne med döden, också utgiven av Modernista. Och omslaget kan väl ingen motstå…

granne med dödenEfter att ha bevittnat ett brutalt mord på den sjaskiga baren/bordellen där Lisa jobbar tvingas hon fly från sitt hem för att inte själv bli dödad. Tre år senare befinner hon sig fortfarande på flykt undan dem som vill henne illa, men när hon flyttar in i det nedgångna hyreshuset i Londons fattigare kvarter träffar hon en rad människor som även dem ska förändra hennes liv i grunden. I det stora huset bor den tuffa men vilsna tonårstjejen Cher och den svarta hankatten Psycho. Den äldre kvinnan Vesna bor kvar i källarvåningen sedan hennes föräldrar dog för över fyrtio år sedan och den tystlåtna Thomas kämpar mot den totala ensamheten i sin lilla etta. Och Hossein, som är politisk flykting från Iran, är den vackraste mannen Lisa någonsin har sett – Lisa som numera kallar sig Collette.

Livet för grannarna är inte lätt och alla flyr på något sätt från sitt förflutna. Den vidrige hyresvärden förvärrar allt och efter en hemsk olycka tvingas husets invånare att samarbeta på de mest oväntade vis. Alla har de blivit märkta av döden, men en av dem har sitt eget speciella sätt att hantera evigheten på…

SRENA MACKESYLiksom Marwoods första bok var det här en väldigt angenäm läsupplevelse. Det är egentligen ingen rafflande deckare, om det ens är en deckare i vanlig bemärkelse. Den är nog mer spänningsroman på gränsen till ”vanlig” roman – trots en hel del död… Någon klassisk pusseldeckare är det iallafall inte, vilket jag på sätt och vis tyckte var lite synd; det ruffiga gamla viktorianska hyreshuset är som klippt och skuret för mordgåtor och whodunnits.

Men bra är det! Marwoods främsta styrka är utan tvekan karaktärsbeskrivningarna, som verkligen väcker bokens personer till liv. De är trovärdiga, charmiga och mångsidiga och jag får en känsla av att jag säkert har träffat både en Cher, en Vesta och en Hossein i verkliga livet. Det blir faktiskt riktigt sorgligt, riktigt hjärtknipande, vilket inte riktigt var fallet i Onda flickor. Och det gör att intresset för storyn hålls uppe – trots den lilla bristen på mordgåtepussel.

Marwood är verkligen författare. Det märks att hon även är journalist och jag får en känsla av att hon hållit inne med sitt skönlitterära skrivande så länge att hon skrivit ur sig både Onda flickor och Granne med döden i ganska hög hastighet (utan slarv – snarare med extra stort engagemang och hjärta). Jag läser gärna mer Marwood, men bitvis blir det faktiskt lite för ordrikt för min smak. Hennes ibland långa beskrivningar sker delvis på bekostnad av dramaturgi och hastighet.

Med det inte sagt att det inte blir dramatiskt… Ibland blir det faktiskt så äckligt att jag kommer på mig själv med att utropa ”Men usch!”.

Det blir fyra bloddroppar! Marwood är här för att stanna.

/Kriss

blodblodblodblod

Etiketter:, , , , , ,

4 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>