0

Recension: ”Tjugo verkliga mord” av Lennart Rammer

Nu finns min recension av rättsmedicinska professorn Lennart Rammers bok Tjugo verkliga mord – en rättsläkare minns på LitteraturMagazinet!

Många känner sig tveksamma inför att läsa om verkliga mordfall, men jag tycker att Rammer gör det på ett både intresseväckande och respektfullt sätt.

Läs recensionen här eller klicka på bilden.

Kriss på Spyglass Text

IMG_5714

Etiketter:, , , , , ,

0

Recension: ”Konsten att skriva en bästsäljare” av Wennersten & Lagerwall

Posted by admin on 18 maj, 2016 in Okategoriserade

Jag trodde att jag läst samtliga lär-dig-skriva-böcker här i världen, i alla fall de utgivna i Sverige (men även otroligt många från USA och Storbritannien). Det var därför en trevlig överraskning att upptäcka att jag missat Konsten att skriva en bästsäljare!

Konsten att skriva en bästsäljareVissa säger att det inte ”går” att lära sig att skriva. Jag håller delvis med – och ändå inte alls. Visst krävs det en viss grundläggande begåvning för det skrivna ordet, men det finns också oändligt mycket att lära sig om man vill bli författare, både om bokbranschen, dramaturgi och den språkliga biten (samt väldigt mycket mer). Det går inte att komma ifrån att kunskap ökar chanserna att lyckas, precis som i andra branscher. Den här boken är både lätt att ta till sig och ger en övergripande guidning genom de viktigaste områdena som man bör ha koll på som aspirerande författare, framför allt när det gäller böcker med syfte att sälja.

Något jag alltid tycker är lika värdefullt med den här typen av handböcker är att läsa om hur olika författare jobbar. När jag för många år sedan fortfarande hade en ganska rosenskimrande bild av författarvärlden, hade jag nog en tendens att tro att det fanns ett sätt att arbeta, som nog ändå var det bästa. Om du då inte arbetade precis så var det inte så bra. Ju längre jag jobbar som lektör och redaktör i förlagsbranschen, numera på frilansbasis i min firma, desto självklarare blir det att det finns lika många arbetssätt som författare (och frilansande bokredaktörer). Att hitta sitt eget arbetssätt och sin egen målsättning blir faktiskt betydligt enklare om du läser böcker som lär ut hur verkligheten ser ut. Det är en otroligt viktig bit på vägen till ett eget skapande.

Boken innehåller dels generella råd och tips inför att få sin bok utgiven, dels berättelser ur en rad – mycket väl valda – författares vardag. Jonas Jonasson, Karin Alvtegen, Katarina Mazetti, Jan Guillou, Henning Mankell, Denise Rudberg med flera bidrar med sina perspektiv på allt från själva skrivprocessen, från idé till färdigt manus, och konsten att lyckas med följebrev, till hur branschen ser ut i verkligheten och hur refuseringsbrev hanteras på bästa sätt. Även forskare och branschfolk bidrar med kunskap, vilket jag tyckte var extra intressant. Boken kom dock ut 2011 och även om det bara är fem år sedan kändes något enstaka avsnitt redan lite förlegat. Det fanns även vissa delar som jag faktiskt hoppade över, av den enkla anledningen att de kändes lite för basala.

Men på det stora hela innehåller Konsten att skriva en bästsäljare allmängiltiga måste-känna-till-råd för alla som vill få sin bok publicerad, oavsett om det blir på egen hand med de senaste årens ökade egenutgivning, eller på traditionellt vis på förlag. Det blir fyra bloddroppar i betyg (plus i kanten för det lättillgängliga och luftiga språket)!

blodblodblodblod

Etiketter:, , , , , , , , , ,

2

Recension: ”Mordängel i prästkappa” av Jan-Öjvind Swahn

Posted by admin on 14 maj, 2016 in Bokrecension, Dagens tips, Historia

Detta är en nyutgiven, uppdaterad version av Jan-Öjvind Swahns tidigare bok som vid första publiceringen hette Svenska mord. Den senare har jag redan – med stor förtjusning – läst flera gånger, så när jag såg att det skulle komma ut en ny variant åkte den direkt upp på läslistan!

getoriginalimage.aspxMordängel i prästkappa – 23 klassiska svenska mord berättar Swahn om några av vårt lands mest suggestiva och intressanta mordfall, från den mörka medeltiden och fram till våra dagar. Det handlar om den sista avrättningen i Sverige, som skrämmande nog utfördes med giljotin, om änglamakerskan Hilda som tog betalt för att ta barn av daga, om Bockstensmannens gruvliga öde och – mina personliga ”favoriter” (hur makabert det än må låta): mysteriet kring cirkusartisten Elvira Madigan och hennes älskare Sixten Sparres död (mord eller kollektivt självmord, det är frågan…), samt de tragiska von Sydowska morden i Stockholm på 1930-talet.

Ja, det må vara makabert att tycka att detta är intressant. Men nu är det så – kriminalhistoria är ett ämne jag aldrig tröttnar på. Jan-Öjvind Swahn gick dessvärre bort tidigare i år; desto trevligare att ha denna fina bok i bokhyllan. Jag tycker mycket om hans sätt att skriva, det är lite gammaldags men ändå lättläst och för mig som läsare in i en helt annan tid.

Vissa av mordfallen hade jag kunnat klara mig utan, av den enkla anledningen att jag läst om dem väldigt många gånger. Det gäller bland annat mördaren och polisen Tore Hedin, det klassiska Yngsjömordet och kyrkoherden Lindbäck som mördade äldre med arsenik. Men känner man inte till dessa blir läsningen såklart desto bättre!

En annan detalj hade jag också gärna ändrat – eller snarare uppdaterat – och det är litteraturlistan med tips om vidare läsning i slutet av boken. Det finns ett flertal tips som jag gärna lagt till, främst lite nyare böcker. Det hade helt enkelt varit roligt om även denna litteraturlista var uppdaterad och utökad. Men det är väl bara kriminalhistorienördar som jag som lägger märke till sådana detaljer…

Över lag en väldigt fascinerande och stämningsfull bok, som jag utan tvekan kommer att läsa om. Det blir fyra glänsande bloddroppar i betyg och ett stort tack till Ordalaget Bokförlag för recex!

blod blodblodblod

Etiketter:, , , , , , , , , , ,

0

Recension: ”Mysteriet på Hester Hill” av Kristina Ohlsson

Posted by admin on 11 maj, 2016 in Bokrecension, Spökhistoria

Mina bokhyllor är fulla med barn- och ungdomsböcker – och ibland läser jag dem också. En som jag naturligtvis var tvungen att läsa var Kristina Ohlssons Mysteriet på Hester Hill, vars omslag helt enkelt inte gick att motstå.

mysterietpahesterhill-inbTvillingarna Frank och Megs föräldrar ska skiljas och syskonen får tillbringa några sommarveckor med släktingar i det stora, imponerande huset Hester Hill i den lilla byn Svarthed. Det dröjer inte länge förrän mysteriet tar sin början: Meg ser en mystisk flicka på en övergiven tågstationen, om natten hörs avlägsna barnskrik trots att det inte finns några småbarn i huset och i byns antika bokhandel väntar ett paket på Meg. Och det har väntat på henne under mycket lång tid…

Snart är barnen indragna i ett drama som sträcker sig bakåt i tid och som berättar om grymma livsöden för husets tidigare invånare. Vad är det för olycka som hotar att förinta bygden?

Det här var en både stämningsfull och mysig berättelse. Jag blir inte riktigt så engagerad som jag hade önskat, osäker på varför. Jag tycker i stort sett alltid om klassiska spökhistorier, vilket detta tveklöst är. Kanske beror det på att jag är vuxen, men jag tycker nog ändå att det här och var blir lite väl mallartat och att vissa spökinslag känns lite för vanliga. Paketet som väntar på Meg i bokhandeln tyckte jag mycket om, även om det  blev lite för påtagliga vibbar från ”Agnes Cecilia – en sällsam historia”. Men funkar gör det absolut!

Något saknas, men jag tror absolut att barn i slukaråldern uppskattar boken och jag skulle rekommendera den till alla som är i behov av en lagom dos spökmys.

blodblodblod

Etiketter:, , , , , , , ,

0

Recension på LitteraturMagazinet: ”Mannen mellan väggarna” av Emma Ångström

Nu ligger min recension av Emma Ångströms rysardebut Mannen mellan väggarna uppe på LitteraturMagazinet!

Författaren lyckas bra med att skapa en atmosfär som ger gåshud, vilket för tankarna till Ira Levins klassiker Rosemarys baby och Roman Polanskis filmproduktion.

Läs recensionen här eller klicka på bilden.

Kriss på Spyglass Text

Mannen mellan väggarna

Etiketter:, , , , , , , , , ,

0

Recension: ”4.50 från Paddington” av Agatha Christie

Posted by admin on 11 april, 2016 in Bokomslag i fokus, Bokrecension, Deckare

Vårljuset är äntligen här och då drabbas jag ofrånkomligen av Agatha Christie-begär. Det är likadant varje år. Finns det då fortfarande olästa Christie-deckare ur Bookmark Förlags nyutgivning blir det inte så svårt att bestämma sig för vad som ska läsas.

4.50 från paddingtonNär Mrs McGillycuddy ska besöka väninnan miss Jane Marple väljer hon alltid tåget. Hon förväntar sig knappast att den korta resan ska placera henne i mitten av en ovanligt obehaglig mordutredning, men när hon blir vittne till ett mord på ett förbipasserande tåg är miss Marple den enda som tror på hennes berättelse om mannen vars händer slöt sig om en ung kvinnas tunna hals…

Problemet är att det inte finns några som helst ledtrådar. Vem är mannen på tåget? Var har den döda kroppen tagit vägen? Och framför allt, vem är det kvinnliga mordoffret vars identitet verkar lika svårfångad som mördaren som tycks gå lös på Rutherford Hall, det förmögna släktgodset beläget precis där tåget passerade mordplatsen. När Miss Marple skickar ut en spejare för att leta reda på kroppen, går det snart inte att blunda för att någon i familjen Crackenthorpe måste veta mer än de övriga.

Mycket trevlig Christie. 4.50 från Paddington röstades fram av Bookmark Förlags egna läsare, vilket visade sig vara ett bra val även om jag själv röstade på En dos stryknin, Christies allra första bok från 1920. Men man kan inte få allt! Dessutom har jag redan läst den flera gånger, medan jag faktiskt inte minns att jag läst 4.50 från Paddington.

I den här boken använder sig miss Marple av en spanare i form av vännen Lucy Eyelesbarrow, en ung kvinna som tack vare utmärkta referenser tar tjänst som hushållerska på Rutherford Hall. Det är ett roligt inslag med en ny person och Lucy är riktigt intressant som person. Hon är absolut inte den vanliga, undergivna pigan, utan lyckas nästla sig in i familjen på ett lite annorlunda vis.

Jag lyckades faktiskt räkna ut lösningens tema och lite av motivet, men som vanligt hade jag helt fel när det gällde mördarens identitet. Möjligen var motivet lite för ”vanligt” för att leva upp till resten av den väldigt finurliga intrigen, men det vägdes upp av bokens övriga charm. Att omslaget kanske är det absolut snyggaste av Bookmark Förlags alla läckra nyöversättningar gör inte saken sämre – ännu en guldstjärna till formgivaren Sara Acedo, samt en lika glänsande sådan till översättaren Helen Ljungmark. Tack till förlaget för recex!

Kriss på Spyglass Text

blodblodblodblod

Etiketter:, , , , , , ,

0

Författarintervju: Thomas Bodström om nya boken ”Bodenfallet”

Posted by admin on 7 april, 2016 in Dagens tips, Mina recensioner på LitteraturMagazinet!

Nu ligger min intervju med Thomas Bodström uppe på LitteraturMagazinet! Vårt samtal rörde bland annat hans nya bok Svenska brott: Bodenfallet, skriven tillsammans med Lars Olof Lampers, kriminalreporter och redaktör för Veckans brott.

I Bodenfallet fanns det starka skäl både för och emot att Kristoffer var den som begick brottet.

Läs intervjun här eller klicka på bilden.

Kriss på Spyglass Text

Skärmavbild 2016-04-07 kl. 11.37.16

Etiketter:, , , , , ,

0

Recension på LitteraturMagazinet: ”Bodenfallet” av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers

Nu ligger min recension av Thomas Bodströms och Lars Olof Lampers nya bok Svenska brott: Bodenfallet uppe på LitteraturMagazinet!

Jag blir påmind om hur lite man faktiskt vet om andra människor.

Läs recensionen här eller klicka på bilden. Inom kort kommer även min författarintervju med Bodström – håll utkik på LitteraturMagazinet eller här i bloggen.

Kriss på Spyglass Text

Bodenfallet

Etiketter:, , , , , , , , , , ,

0

Recension: ”Experimentet” av Catrine Tollström

Posted by admin on 4 april, 2016 in Bokomslag i fokus, Bokrecension, Dagens tips, Deckare, Psykologisk thriller

Nuförtiden är det väldigt sällan som jag trillar över en bok som imponerar från allra första mening. Jag hade sneglat på Experimentet i över ett halvår då jag slutligen föll till föga – och jag är otroligt glad att jag gjorde det.

experimentetNär Åse Nordenskiöld får erbjudande om att resa till den tropiska ön Palawu kan hon inte låta bli att tacka ja. Där är dokusåpan som hon är projektledare för redan i full gång och ett antal såpadeltagare med mer eller mindre exhibitionistiska tendenser har placerats i två läger. På öns ena sidan bor några deltagare i spartanska hyddor och tillvaron kännetecknas av matbrist och irriterande strandflugor. Utmaningen ligger i att vinna tävlingar och få chansen att flytta över till öns andra sida, där en betydligt mer lockande tillvaro på lyxhotell kryddas med gratis plastikoperationer och andra extrema skönhetsbehandlingar – allt med syfte att förändra det egna jaget.

Utöver lite ekonomiska orosmoment – hittills går produktionen med brakförlust – verkar allt gå enligt planerna, men det dröjer inte länge förrän äventyrslustan övergår i krypande oro. Till en början är det bara Åse som lägger märke till att det pågår något mer, bortom planerade inspelningar och uttänkta intriger. När kontakten med fastlandet skärs av inleds ännu en kamp - kampen på liv och död.

Oj, vad jag tyckte om den här boken. Experimentet är en omarbetad version, tidigare med en betydligt krångligare titel och annan formgivning. Den första varianten stod länge i min bokhylla, men av någon orsak var den svår att närma sig. Glädjen blev därför desto större när jag märkte att den nya boken var avsevärt mer lättillgänglig; jag var hooked redan vid de första meningarna. Tropiska paradisöar är såklart härliga, men det är inte bara miljön i sig som lockar – framför allt är det Catrine Tollströms speciella sätt att beskriva både platsen och människorna som får mig alldeles kollrig. Vi pratar om den där typen av beskrivningar som man önskar att man själv skrivit!

TollströmI övrigt är språket enkelt, avskalat och levande. Det märks att det ligger ambition bakom arbetet, vilket verkligen är roligt att se!

Något annat jag njöt av var det färgstarka persongalleriet. I början skildras bokens karaktärer nästan lite ytligt: vi har till exempel den sönderblonderade bimbon Christell, den norrländska broilern Juhani som bara kan prata bilar och den ilskna rödstrumpan Rut. Men efter det initiala intrycket av endimensionella klippdockor djupnar personporträtten och påminner läsaren om hur lite man faktiskt vet om andra människor..

Även om detta främst är en psykologisk thriller, med det höga driv som kännetecknar genren, har boken tydliga pusseldeckarinslag. Boken skulle även kunna beskrivas som existentiell thriller, eftersom den väcker en hel del frågor om meningen med livet och om vad begreppet ”framgång” egentligen innebär.

Ingenting mindre bra? Jag har inget behov av att leta fel. Möjligen sjönk drivet lite precis i mitten av boken, men en kortare nedgång måste ändå anses ofrånkomlig när spänningen redan är så hög. För boken är verkligen vansinnigt spännande. Det kan inte bli något annat än toppbetyg till toppspänning! Guldstjärna för läcker formgivning.

Stort tack till Harper Collins Nordic för recex! Och nu finns boken även i pocket!

Kriss på Spyglass Text

blodblodblodblodblod

Etiketter:, , , , , , , , ,

0

Recension på LitteraturMagazinet: ”Djup grav” av Nevada Barr

Nu ligger min recension av Nevada Barrs deckare Djup grav uppe på LitteraturMagazinet (klicka för att läsa)!

Jag har besökt ett flertal av landets nationalparker, men det är inget som helst krav för att ryckas med i skildringen av den lilla isolerade ortens dubbelbottnade ödslighet.

Läs recensionen här eller klicka på bilden.

Kriss på Spyglass Text

Skärmavbild 2015-12-09 kl. 11.00.12

 

Etiketter:, , , , , ,

0

Recension: ”Detektivens handbok”, Ordalaget Bokförlag

Posted by admin on 1 mars, 2016 in Blodbubbel - om mordgåtor, Bokrecension, Dagens tips, Deckare

I vinter har det blivit ovanligt lite läst på den privata fronten, utöver all textgranskning i min firma Spyglass Text. När vardagen inte tillåter så mycket mer än jobb är det extra trevligt att läsa något mindre tungt, till exempel en handbok i hur man blir en riktigt duktig privatdetektiv!

IMG_3510Det är Ordalaget Bokförlag som gett ut denna väldigt mysiga och färgstarka handbok i hur du identifierar skurken i en folkmassa, genomskådar snillrika förklädnader, förhör förvirrade vittnen och upptäcker avgörande ledtrådar på en brottsplats. Det handlar om att analysera fingeravtryck, olika personers unika handskrift och otroligt mycket mer av allt som en äkta privatdetektiv måste behärska för att bli framgångsrik i sitt ämbete. Som pricken över i:et i en redan spännande och rolig läsning är boken rikt illustrerad, i illustratören Colin Kings personliga stil. Detta är en otroligt charmig liten dyrgrip, som passar till att läsa i lite då och då, kanske några avsnitt per kväll eller en stund på tunnelbanan, på väg genom vardagsstressen – och det är precis lika underhållande för vuxen som för barn!

Klicka på bilderna för att förstora dem:

FullSizeRender-3 FullSizeRender-6

FullSizeRender-7 FullSizeRender-5

Jag ger toppbetyg till denna oumbärliga detektivguide, som kan köpas till ett högst blygsamt pris på både AdlibrisBokus och CDON.

Kriss på Spyglass Text

blod blod blod blod blod

Etiketter:, , , , , , ,

0

Recension på LitteraturMagazinet: ”Snövit ska dö” av Nele Neuhaus

Posted by admin on 3 februari, 2016 in Bokrecension, Deckare, Mina recensioner på LitteraturMagazinet!

Nu ligger min recension av Nele Neuhaus spänningsroman Snövit ska dö uppe på LitteraturMagazinet (klicka för att läsa)!

I slutändan är jag faktiskt lite lätt frälst. Nele Neuhaus ska jag absolut läsa igen!

Läs recensionen här eller klicka på bilden.

Kriss på Spyglass Text

Snövit ska dö

Etiketter:, , , , , , ,

0

Vårutgivningen – främsta tipsen!

Posted by admin on 9 januari, 2016 in Bokbubbel, Bokevents!, Dagens tips, Deckare, Skräck, Spökhistoria

Min tid ägnas främst åt korrekturläsning, lektörsutlåtanden, språkgranskning och att på andra vis se till att böcker blir verklighet. Därför har det blivit allt svårare att hitta tid till bokbloggandet, men då och då får jag möjlighet att prioritera en stund framför kakelugnen, både med bloggen och Svensk Bokhandels vårkatalog. Här kommer lite allmänna intryck och tips ur vårens utgivning. För snart är ljuset här!

Över lag ger spänningsutgivningen ett intryck av att vara lite knapphändig, men jag tar gärna emot tips på böcker jag missat. Barn- och ungdomsutgivningen däremot ser både mångfacetterad och färgstark ut, med många lovande nyutgivningar av älskade klassiker. Roligt att se! Ändå fångade Nele Neuhaus Snövit ska dö från Albert Bonniers omedelbart min uppmärksamhet – kanske bästa titeln jag sett på länge. Och jag sträckläste den! Där har vi en spänningsförfattare att hålla under sträng uppsikt framöver. Recension inom kort på LitteraturMagazinet. Ledsen för sneda bilder, alltid knepigt att ta foton på katalogbilder.

våren - Neuhaus1

våren - Neuhaus2

Även Bodenfallet av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers blir självklar läsning för min del, kommer ut på Norstedts i mars.

våren - Bodenfallet1

våren - Bodenfallet2

Mannen mellan väggarna av Emma Ångström kommer i april på Piratförlaget och verkar riktigt lovande! Mer spökvibbar än skräck, får se om det stämmer. Personligen föredrar jag subtila spöken framför skräckens mer direkta obehag.

våren - Mannen mellan väggarna

Barn- och ungdomsutgivningen ser som nämnt fin ut. Här kommer några tips som jag är nyfiken på.

I april kommer Eva Ibbotsons klassiker Den stora spökräddningen ut i pocket på En bok för alla. Kanske dags för en omläsning! Självklart är jag spökbiten.

våren - Den stora spökräddningen

Tredje boken i serien Lilla huset på prärien om familjen Ingalls ges ut av Rabén & Sjögren, väldigt fin. Det står januari i katalogen och mars på Adlibris, liksom på Bokus. Men den som väntar på något gott! Blir sugen på en omläsning även här.

våren - Huset vid plommonån

Ännu en klassiker: Katitzi ges ut på nytt av Natur & Kultur! Väldigt fina böcker som borde läsas av alla ungar. Och föräldrar.

våren - Katitzi

Som sagt, jag tar gärna emot tips på andra intressanta böcker under våren. Tipsa gärna i kommentar här på bloggen eller på bloggens Facebook-sida!

Fin kväll!

Kriss på Spyglass Text

Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2

Recension på LitteraturMagazinet: ”En sån som du” av Gillian Flynn

Nu ligger min recension av Gillian Flynns spänningsnovell En sån som du uppe på LitteraturMagazinet (klicka för att läsa)!

Humorn är nästan lika svart som karaktärernas inre och det är alldeles, alldeles underbart!

Läs recensionen här eller klicka på bilden.

/Kriss på Spyglass Text

En sån som du

Etiketter:, , , , , , ,

0

Julklappstips/recension: ”Poirots jul” av Agatha Christie

Posted by admin on 9 december, 2015 in Bokdetektivens julklappstips, Bokrecension, Deckare

Under hösten har ytterligare tre Agatha Christie-deckare kommit ut på Bookmark Förlag, precis lika snyggt formgivna av Sara Acedo som tidigare nyöversättningar, men såhär i juletid kändes det klockrent att välja Christies Poirots jul!

Poirots julNär den ålderstigna miljonären Simeon Lee tar det oväntade beslutet att sammankalla alla sina barn för att fira jul tillsammans på hans herrgård, blir alla mycket förvånade. Familjerelationerna är knappast varma, men hans söner och deras fruar har alla privata skäl för att närvara. Utöver den ständigt närvarande butlern och övrigt herrskapsfolk, får julfirandet även en del oväntade gäster. En ung, vacker spansk-engelsk dam har anledning att stiga över tröskeln, liksom sonen till Simeon Lees gamla kompanjon.

Alla ska de tillbringa julen i det ståtliga huset och trots spända släktförhållanden försöka njuta av julmat och sprakande brasor. Simeon själv verkar njuta av att se osämjan få nytt liv, men julstämningen hinner inte infinna sig förrän miljonären själv hittas brutalt mördad i sitt sovrum – ovanligt brutalt. Begreppet blodsband får en helt ny, mer konkret betydelse och Hercule Poirot anländer i precis rättan tid.

Väldigt trevlig Christie-deckare! Gåtan är klurig men som läsare har jag ändå en chans att räkna ut de väsentliga delarna av hur mysteriet hänger ihop och få känna mig lite smart. Samtidigt vill jag naturligtvis inte att det ska vara för enkelt – men det brukar inte vara ett problem i hennes böcker. Faktum är att den stora frågan om vem som är mördare nog var den största överraskningen hittills, av alla Agatha Christie-deckare jag läst. Och jag har läst många. Vansinnigt snyggt gjort. Sådant sätter fingret på varför jag tycker att Christie fortfarande är tidernas bästa pusseldeckarförfattare.

Ur Poirots julDäremot hade jag sett att hon gjorde lite mer av själva julbiten. Mordet sker redan innan julafton, vilket gör att julstämningen aldrig hinner uppstå. Detta har delvis sin naturliga förklaring i att det faktiskt inträffar ett mord, men samtidigt kan jag inte låta bli att undra varför Christie inte placerade mordet på självaste julafton. Utredningen hade sedan kunnat utspela sig under mellandagarna. En detalj i sammanhanget, men jag hade gärna sett mer stämningsfullt julgransskimmer, läcker julmat och gnistrande snödrivor. Men trots detta var det en mycket angenäm decemberläsning, som jag verkligen rekommenderar som julklapp till alla som tycker om spänning i någon form (klicka på bilden för att läsa ett utdrag). Just nu finns boken till rabatterat pris på Bokus och Cdon, så det är bara att passa på.

God jul önskar Kriss

blodblodblodblod

Etiketter:, , , , , , , , ,

5

Julklappstips för spänningsnörden!

Jag har en förmåga att dras till tjocka böcker, så ibland är det skönt att läsa något lite kortare. När jag upptäckte att novellförlaget Novellix skulle komma ut med fyra noveller av självaste Agatha Christie blev de ett måste på läslistan!

Novellerna kan såklart köpas separat, men eftersom de i samlad form levereras i en fin ask (klicka för att komma till Novellix Agatha Christie-sida), känns detta som en klockren julklapp till alla som tycker om spänning. Dessutom är omslagen formgivna av Sara R. Acedo, enligt mig formgivarnas formgivare. Så nu står novellerna på parad i vardagsrummet, som en del av inredningen!

Novellix-fyran Agatha

Tommy och Tuppence är ett detektivpar som inte vunnit riktigt samma berömdhet som Miss Marple och Poirot. Synd, för de är väldigt charmiga!

Skärmavbild 2015-11-25 kl. 11.47.20I den här novellen får de uppdraget att avslöja vad en ung kvinna anser vara det perfekta alibit – hon har befunnit sig på två platser samtidigt och orterna ligger så långt ifrån varandra att hon inte haft möjlighet att resa emellan. Dessutom finns vittnen som kan intyga hennes närvaro på båda ställen. Å Blunts Briljanta Detektivbyrås vägnar blir det Tommy och Tuppence uppdrag att luska ut hur detta kan vara möjligt.

Som alltid med noveller finns risken att någon inte håller samma nivå som de övriga. Alla fyra noveller är väldigt mysiga och Christies speciella berättarröst känns igen, men jag tyckte ändå att Ett vattentätt alibi var lite för förutsägbar. Lösningen var säkert lite mer ovanlig och oväntad när novellen skrevs. Tommy och Tuppence var däremot väldigt trevliga att återse!

Skärmavbild 2015-11-25 kl. 11.32.36Döden i floden är det Miss Marple som tar på sig uppdraget att utreda en ung kvinnas brutala död, efter ett fall från en hög bro. Vem var det egentligen hon skulle träffa där på bron – och varför mitt i natten? Vad alla andra tror är självmord visar sig ha en betydligt mer ondskefull och manipulativ förklaring.

Trots att jag anade på ett ungefär hur det låg till var detta en lite obehagligare novell med den rätta mordstämningen. Otroligt snygg, dessutom. Rött, svart och guld fungerar alltid.

novellen Diomedes hästar blir Poirot indragen i ett drama kring en medelålders, rörelsehindrad herre och hans unga, vackra döttrar, varav en håller på att fastna i kokainmissbruk. Poirot får i uppdrag att hitta narkotikadistributören, men allt är inte riktigt som det ser ut… Även om jag personligen inte tyckte att alla delar riktigt höll, lyckades gåtans lösning gå mig förbi. Dessutom är det alltid roligt att se hur man som läsare tar vissa saker för givet – bara för att någon sagt att det är så…

Skärmavbild 2015-11-25 kl. 11.35.57   Skärmavbild 2015-11-25 kl. 11.39.39

Den novell jag tyckte allra bäst om var ändå Den blå pelargonen, som kanske även är den snyggaste, trots att jag brukar föredra rött och svart. Vid en middagsbjudning underhålls gästerna med en berättelse som både är en spökhistoria och ett mysterium. Även Miss Marple sitter med vid bordet – och hon är i sitt esse. Ur novellen:

Om ni ville döda någon, hjälpte sir Henry henne på traven.

Ja visst, ja. Om jag ville det skulle jag inte förlita mig på skräck. Jag vet att man läser om att folk dör av det, men det verkar vara mycket osäkert, och de mest nervösa människorna är mycket modigare än man egentligen tror att de är. Jag skulle förlita mig på någonting mer definitivt och säkert och planera det hela mycket noggrant.

Miss Marple, sa sir Henry, ni skrämmer mig. Jag hoppas att ni aldrig ska vilja röja mig ur vägen. Era planer skulle vara för bra.

Mysteriet innefattar en blå blomma, en vacker tapet och en minst sagt skräckslagen kvinna. Underhållande!

Tack till Novellix för recex! Hoppas på fler mystiska noveller framöver.

/Kriss

Etiketter:, , , , , , , , ,

0

Recension på LitteraturMagazinet: ”Främlingar på ett tåg” av Patricia Highsmith

Nu ligger min recension av Patricia Highsmiths psykologiska thriller Främlingar på ett tåg uppe på LitteraturMagazinet (klicka för att läsa)!

Upplösningen dröjer till bokens allra sista sida. Det är så en psykologisk spänningsroman ska skrivas.

Läs recensionen här eller klicka på bilden.

/Kriss på Spyglass Text

Främlingar på ett tåg

Etiketter:, , , ,

2

Recension: ”Kvinna inför rätta” av Louise Doughty

Posted by admin on 30 oktober, 2015 in Bokrecension, Psykologisk thriller

Oktober har av olika orsaker varit månaden av Stora Förseningar. Mycket att göra i firman, mycket i övrigt – samt en längre recex-kö. Då är det trevligt att läsa något av en helt ny författare, i en rättegångsform som är något helt nytt för mig!

kvinna inför rätta storYvonne Carmichael har ett liv som många avundas. Hon är framgångsrik genetikforskare, har ett lyckat äktenskap och två utflugna barn. På ytan är allt som det ska och mer därtill – men på natten skriver hon hemliga brev.

Hon har blivit inbjuden till att föreläsa vid ett seminarium och det är där hon träffar honom, mannen vars attraktionskraft inte går att undkomma. Gamla glömda begär kommer upp till ytan och får henne att göra saker hon aldrig trott sig vara kapabel till. Nu är det hennes tur att drabbas av den stora passionen, men efter ett oplanerat kärleksmötet på en minst sagt offentlig plats, är vägen tillbaka plötsligt spärrad. Den hemliga relationen skapar ringar på vattnet och snart befinner sig Yvonne Carmichael i ett kaos som inte går att kontrollera – och i centrum av en mediebevakad mordrättegång.

Den här boken drogs jag in i direkt. Det börjar med att Yvonne befinner sig på rättegången, vilken jag som läsare sedan får bakgrunden till i form av återblickar. Eftersom detta inte är någon deckare, utan en psykologisk thriller i rättegångsform, är det ett bra upplägg. I många äldre thrillers (just nu läser jag Patricia Highsmith, som är ett bra exempel) dröjer det innan dramat tar fart – och eftersom man som läsare inte vet vad som ska komma, riskerar startsträckan i psykologiska thrillers att bli för lång. Läsaren hinner tröttna. Det tar för lång tid. I Kvinna inför rätta är det ingen spoiler att avslöja att Yvonne ska komma att stå i centrum av en mordrättegång. Frågan är varför hon befinner sig där, denna helt vanliga 52-åriga yrkeskvinna – och vad som ska hända med henne när rättegången är slut.

Kvinna inför rätta baksidestextSpråket är välskrivet och lättläst. Det märks att författaren har skrivit mycket i sina dagar och det skapas en stor närhet till Yvonne som person. Eftersom hon är så ”vanlig” är det lätt att identifiera sig med både henne och känslan av att plötsligt befinna sig i något man inte kan påverka. Detta är faktiskt något av en mardröm för mig – kanske har jag tittat på för många avsnitt av 48 Hours… Just den känslan använder sig författaren av på ett mycket framgångsrikt sätt, både under rättegången (under bokens senare del) och i övrigt.

Trots den intresseväckande inledningen tycker jag dock att det blir lite för mycket fokus på annat än själva spänningen i bokens första hälft. Jag är ju en inbiten spänningsläsare och när Yvonne träffar och umgås med sin älskare tappar jag emellanåt lite läsfart. Mycket av dramat utspelar sig i Yvonnes tankar och inre känsloliv, delvis på bekostnad av yttre dramatik. Istället skapas spänningen utifrån små, skickligt utplacerade löften till läsaren om vad komma skall… Detta behövs, eftersom det för min personliga smak bitvis blir lite för mycket passion, lite för lite thriller.

Och ändå är just detta den psykologiska thrillerns främsta styrka: Att jag får möjlighet att lära känna huvudpersonen på djupet – innan dramat tar fart på allvar. Och det gör det.

Sammanfattningsvis är Kvinna inför rätta en välskriven och obehaglig psykologisk rättegångsthriller med en twist alldeles i slutet som väcker fascinerande frågor om vad ansvar och skuld egentligen är…

Det blir fyra glänsande bloddroppar i betyg. Tack till Forum bokförlag för recex!

/Kriss
blod blod blod blod

Etiketter:, , , , , ,

0

Recension: ”Mordet på Orientexpressen” av Agatha Christie (1934)

Posted by admin on 25 oktober, 2015 in Bokomslag i fokus, Bokrecension, Dagens tips, Deckare, Klassikerprojektet

Det var länge sedan jag läste Mordet på Orientexpressen för första gången. Det ihop med det faktum att detta kanske är en av Christies mer kluriga deckargåtor gör det till en självklar bok att läsa flera gånger!

mordet på orientexpressenHercule Poirot ska resa med det eleganta passagerartåget Orientexpressen, från Istanbul till Calais. Med på tåget finns en ovanligt brokig skara resenärer, bland andra en greve, en rysk furstinna, en amerikan, en italiensk herre, en svensk dam och en sval brittiska. Poirot ser fram emot resan med det fina tåget, men när det går rakt in i en snöstorm och fastnar i snödrivorna bland bergen i Balkan, blir resan betydligt mindre gemytlig. En av passagerarna hittas bestialiskt mördad i sin sovkupé och frågorna hopar sig: Vem var den falska konduktören som setts smyga förbi i korridoren? Varför är offrets skador både omfattande och varierande? Och vem var det som passerade Poirot, iklädd morgonrock i rött siden?

Mordet på Orientexpressen är som nämnt en av Christies mer svårlösta deckargåtor. Persongalleriet är lika omfattande som vanligt, kanske har det till och med fler misstänkta än vanligt och ingen av dem verkar ha någon direkt koppling till de andra. Eftersom jag läst boken tidigare borde jag minnas ungefär hur det hängde ihop, men det tog ett bra tag innan jag började känna mig säker. Och då hade jag istället glömt eller blandat ihop detaljerna.

par i brottNågot annat jag uppskattar med den här boken, som inte alla Christies berättelser har, är de charmiga kapitelrubrikerna! De ger en tydlig struktur, vilket behövs när så många misstänkta ska förhöras, och skapar även förväntan inför varje ny del. Vad sägs till exempel om ”Konduktören i sovvagnen”, ”Fettfläcken i det ungerska passet” eller ”Ett skrik i natten”? Detta tillsammans med kartan över tågets alla sovvagnar och kupéer ökar pusselmyset ytterligare (trots att bilden av tåget hade kunnat ha snäppet bättre upplösning).

Men kanske framför allt: Kryssningar på Nilen, engelska byar och spöklika hus i all ära, men ingenting slår stämningen på ett gammalt passagerartåg, medan vinden viner och snön yr utanför fönstren… Det är nästan så jag blir sugen på vinter och miljövalet vinner till och med över min djupa fascination för mordgåtor på isolerade öar.

Liksom alltid: Christies böcker inte bara klarar omläsningar – de kräver dem!

fem små grisarNyligen kom det ut tre till Agatha Christie-böcker i nyöversättning av Helen Ljungmark, från Bookmark Förlag. Det är dags för Par i brottFem små grisar och 4.50 från Paddington - och även om jag läst de två senare är det med andra ord inte omöjligt att jag tar mig en titt på dem igen…

Det tål förresten att upprepas – vansinnigt vacker formgivning av Sara R. Acedo! 4.50 från Paddington är dessutom utsedd till Veckans bokomslag – se högermarginalen.

Stort tack till Bookmark Förlag för recexen!

/Kriss på Spyglass Text

blodblodblodblodblod

Etiketter:, , , , , , , , , , , ,

4

Recension: ”Vindsträdgården” av Virginia Andrews – bok 1 i Dollanganger-serien

Posted by admin on 11 oktober, 2015 in Bokrecension, Gotisk skräckromantik, Romantik

Det var en mindre evighet sedan jag läste Virginia Andrews böcker och minnet av vilka jag faktiskt läste som tonåring är diffust. Men det var i tidiga tonåren, det är ett som är säkert. Vindsträdgården är första boken i serien om syskonen Dollangangers dramatiska levnadsöden.

vindsträdgårdenSyskonen Cathy och Chris Dollanganger lever ett idylliskt liv med sina föräldrar och yngre tvillingsyskon Carrie och Cory. Föräldrarna är lyckligt gifta, huset de bor i är bohemiskt och vackert och översållat med underbara föremål. Tillvaron är i det närmaste en fest, men när fadern plötsligt omkommer i en bilolycka krackelerar den vackra ytan och sedan länge gömda familjehemligheter tvingas upp till ytan.

Det visar sig bland annat att huset och familjens alla  ägodelar köpts på kredit. Mamma Corrine står däremot utan utbildning och möjlighet att försörja familjen och de tvingas flytta till Corrines förmögna och snåla föräldrar, långt från den trygga tillvaron i hemstaden. Resan blir strapatsrik och redan tidigt börjar Cathy ana att något inte står rätt till med morföräldrarna. I deras ståtliga hus göms syskonen undan på vinden, allt för att Corrine ska hinna övertala sin döende far om att inte utesluta henne ur sitt testamente – trots att hon begått den djupaste av synder…

Nyligen läste jag att inte alla av Virginia Andrews böcker faktiskt skrevs av henne själv. Faktum är att hon, innan hon avled i bröstcancer 1989, bara hann skriva serien om syskonen Dollanganger - VindsträdgårdenBlomblad för vindenTörnbädden och Lustgården - samt Älskade AudrinaFlickan från himlenSvart ängel, en del av Fallna hjärtan och Garden of shadows (aldrig utgiven på svenska, vad jag förstår). Hon skrev även en tidig sci-fi-bok.

Flowers in the attic2Vem har då skrivit den strida bokström som tillkommit i hennes namn efter hennes död? (Läs här för lista över böcker.) Jo, en thriller-författare som senare blivit identifierad som en viss Andrew Neiderman. Tydligen är det inte klarlagt om eller hur många manus Andrews lämnade efter sig, vilka Neiderman ”skrev klart” och vilka han skrivit helt själv. Oavsett är detta ännu ett exempel på en författare som lånat/stulit/inspirerats av andra, avlidna författares karaktärer och berättelser. Fel eller inte – det är en svår fråga. Personligen har jag svårt för det.

Vindsträdgården är verkligen en udda bok. Den är mycket romantisk: vi pratar utsökta klänningar i rosa siden, glitterbeströdda baler och samtliga familjemedlemmar har vackert, silverblont hår och klarblå ögon. Teman som drömmar och längtan, närhet och åtrå blandas med milt uttryckt destruktiva familjemönster, girighet och bråddjupa svek – allt i en vad jag vill kalla överraskande blandning. För intrigen håller sig inte bara på en romantisk nivå. Den går över alla gränser och blir både hemsk, realistisk och erotisk. Tabubelagda ämnen läggs mitt framför näsan på läsaren och därmed är detta mer än ”bara” en romantisk ungdomsroman. Det är i allra högsta grad en vuxenbok.

Jag skulle även vilja kalla det en modern klassiker, som jag tycker att alla som uppskattar populär skönlitteratur ska läsa någon gång i livet. Andrews har inte precis rykte om sig att vara finlitterär – men i läsarens värld har det ingen betydelse. Serien om syskonen Dollanganger finns faktiskt inte på något svenskt förlag i nuläget, däremot som ljudböcker på Storytel där de är inlästa av Julia Dufvenius (sista boken kommer i november). De finns också på Tradera och Bokbörsen.

Det enda jag har att invända emot är att boken blir lite för ordrik och att det dröjer innan dramat tar fart på allvar. Men det är en bisak. Fyra bloddroppar i betyg!

/Kriss på Spyglass Text

blodblodblodblod

Etiketter:, , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,